tisdag 19 april 2011
Evert apa började gasa
Som en maj-brasa
Inne i centrum Vasa.
Tack och lov att detta inte hände i Mombasa.
För Everts älskade var en dans
Och Evert hade ingen chans.
Så han stack och kalasa på en disktrasa.
Det tyckte han var kul
Hittade ett blågult.
Bak-fram-hjul.
Bert Härvert banan tog sats och sa: sluta hyckla!
Med den saken kan du ändå inte cykla!
Evert stack och hade kul med sitt blågula bak-fram-hjul.
Mia
Anna Apelsin bodde i Wien.
Hon hade en katt av porslin.
Men katten fick spratt
Och gav till ett skratt.
Den hade fått för mycket koffein.
Katten Klara till doktorn gick.
Och snabbt sin medicin hon fick.
Hon blev snabbt normal.
Och fick gå på bal.
Där hon hitta en konstig manick.
Manicken var konstig till sin form.
Den hade en lång och blå uniform.
På huvudet hade den en mössa.
I handen höll den bössa.
Och till storleken var den enorm.
Under mössan titta två ögon fram.
Och i fickan hade den en kam.
Hon hörde den kom från Paris
Det slog henne: Det är en polis!
Och hans namn var Sam.
Heidi
Det var en avokado vid namn Didos från Peru.
Som alltid velat ha en söt avokado-fru.
Han for till staden, till mataffären.
In till grönsaksavdelningen och bären.
Till all lycka hittade han avokado-fru nummer sju!
Avokadon Didos från Peru.
Gifte sig och fick sju avokado-barn, det du!
Lever lyckligt i Asiens regnskog.
Avokadon Didos från Peru.
Gifte sig och fick sju avokado-barn, det du!
Lever lyckligt i Asiens regnskog.
Här finns nästan allt, sol, regn, vänner men ingen krog.
Men vem vet vad som skulle hända då, så kanske bäst att bara säga puh!
Jenny
Jenny
måndag 18 april 2011
fredag 8 april 2011
Sund Qvist - en berättelse om mitt efternamn
Det bortglömda sundet ligger gömd under regnågens tropiska färger. Vattnet porlar över silkeslena stenar och trädens gröna hav fläktar stillsamt. En färgglad blommig qvist skiljer sig från den blågröna omgivningen. Den föder sig med sundets kristallklara vattendroppar.
Men någon närmar sig det bortglömda paradiset, fyra fötter gör avtryck i det fuktiga gräset. Luften fylls av en speciell stämning, och den blir tyngre och tyngre att andas. Vem är det som förstör den blommiga lyckan?
Fötternas avtryck leder plötsligt längre och längre bort från varandra. Motvilligt, som kärleken skulle hålla på att brytas, liksom den färgglada qvisten i vattnet...
/ Charlotta Sundqvist
Det bortglömda sundet ligger gömd under regnågens tropiska färger. Vattnet porlar över silkeslena stenar och trädens gröna hav fläktar stillsamt. En färgglad blommig qvist skiljer sig från den blågröna omgivningen. Den föder sig med sundets kristallklara vattendroppar.
Men någon närmar sig det bortglömda paradiset, fyra fötter gör avtryck i det fuktiga gräset. Luften fylls av en speciell stämning, och den blir tyngre och tyngre att andas. Vem är det som förstör den blommiga lyckan?
Fötternas avtryck leder plötsligt längre och längre bort från varandra. Motvilligt, som kärleken skulle hålla på att brytas, liksom den färgglada qvisten i vattnet...
/ Charlotta Sundqvist
En av våra roliga uppgifter bestod av att varje morgon när i vaknar skulle vi skriva ner det första ord vi tänkte på. Vi skulle göra det i en vecka, och sedan sammaställa orden till en text eller dikt. Här nedanför får ni ta del av diken som Ida Söderlund sammanställde.
Jag simmar, i meningens hav.
Jag känner en svag oro, i mitt hjärta.
Jag vill inte bli besviken.
Jag vill drömma.
Jag simmar, i meningens hav.
Jag känner en svag oro, i mitt hjärta.
Jag vill inte bli besviken.
Jag vill drömma.
I samband med vår självständighetsfest i December fick vi en rolig uppgift. Vi satte oss i klassrummet och lyssnade på musik, och skrev ner underbara texter ur soldaternas och våra synvinklar som fria finländare. Här är ett smakpov:
Sitter på en klippa vid havet.
Ser soln som sakta sjunker ner bakom havets horisont.
Det rödgula ljuset från solen speglas i vattnet lik en eld, som aldrig slocknar.
Havets vågor skvalpar fritt, mot klippans hårda kant.
Friheten är underbar.
Skriven av: Ida Söderlund
Sitter på en klippa vid havet.
Ser soln som sakta sjunker ner bakom havets horisont.
Det rödgula ljuset från solen speglas i vattnet lik en eld, som aldrig slocknar.
Havets vågor skvalpar fritt, mot klippans hårda kant.
Friheten är underbar.
Skriven av: Ida Söderlund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)