Kärlek

Kärlek är att tala med varandra.
Kärlek är att le till varandra.
Kärlek är att ta hand om varandra.
Kärlek är att bry sig om varandra.
Kärlek är att förlåta varandra.
Kärlek är att älska varandra.
                                 Annastina

  http://soffisspot.blogg.se  

kärlek

Kärlek är att tänka på den andra.


Kärlek är svårt att veta vad man 
ska säga till den man tycker om.


Kärlek är att dela med sig.


Kärlek är att vara upptagen.


Kärlek är att älska varandra.


Benedikte

Kärleksdikt

Du får mig att sväva
ljudlöst på vingar
av sammet så len
som en nattfjärils vingar
i månens oändliga sken.

                                       Emma

Jag minns kvällen i solnedgången.
När vi lyssnade på vågornas brus,
och kände vindens sus.
När vi satt där på stranden,
och du tog mig i handen.
När du sa de allra vackraste orden,
som finns på jorden.
När du sa att du alltid skulle vara där för mig,
när jag behövde dig.
Men inget av det där du sagt var sant.
- du var en riktigt stor klant.

En dag var du bara borta,
och stegen mellan dig och mig var långt ifrån korta.
Alla ord som du hade sagt till mig var bara tomma,
och jag blev till en liten vissen blomma.
När jag behövde dig,
fanns du inte där för mig.
Du din väg hade gått,
men mitt hjärta för evigt fått.

/ Elin G. 

Jag känner din kind mot min.

Jag känner min hand i din.

Jag känner dina andetag i mitt öra,

och jag vill så gärna höra,

de tre små orden viskas till mig,

"Jag älskar dig!"

                           Emilia

                            

Kärlek

Kärlek går inte alltid som man planerat.

Kärlek är inte en gåva man fått från födseln.

Kärlek är inte alltid lätt.

Kärlek är inte en lek .

Kärlek kan plötsligt ta slut.

Kärlek måste man arbeta för .

Kärleken är nyckeln till ett nytt liv .

Kärlek gör att man känner sig speciell. 

Kärlek är glädje.

Gitte

Rör inte

Om jag inte hade rört telefonen,

då hade jag inte dött.

Om jag inte hade rört kastrullen,

då hade jag inte fått grått hår.

Om jag inte hade druckit mjölk,

då hade jag inte fått långa naglar.

                                                                                                              J.T

Kärlek

Kärlek är mysiga stunder med den man älskar.
Kärlek är nervöst.
Kärlek är många sms.
Kärlek är som en sjukdom av snällhet.
Kärlek är den som tar upp ens tankegångar.
Kärlek är underbart.
Kärlek är hemskt.
Kärlek är ärlighet.
Du är kärlek.

Kärlek är inte alltid det lättaste och roligaste.


Kärlek är vinsten i ett lyckolotteri.
Kärlek är den man stolt vill kunna hålla i handen.
Kärlek är ord som snubblar när de kommer ut ur munnen.
Kärlek är att ge och få tillbaka. 
Kärlek kostar inget annat än tid.
Kärlek är mysiga filmkvällar.
Kärlek är den person man kan vara sig själv med.
Kärlek är skyhöga telefonräkningar.
Kärlek är som ett race där båda två kan vinna.
Kärlek är som att fiska; ibland nappar det ibland inte alls.


Kärlek är den som tar ens hjärta och går iväg.

                                  

                                             Lina

Hemligheten

Jag är en hemlighet,
som nyckeln till ett lås.
Jag är en hemlighet,
som inte är lätt att fås.
Jag är en hemlighet,
som löses genom kärlek.
Jag är en hemlighet,
som sätter minnen inom ramar.

Sonja

- 18,5 °c

Jag ser kristallvit snö,

som ligger täckt på marken av tö.

Jag hör bilar köra på den hala vägen,

det gillar man inte i alla lägen.

Jag känner hur kölden drar genom mig, 

här förfryser man nästan sig.

Jag tänker " vilket väder. 

Det behövs verkligen varma kläder."

Diana

Den magiska dörren

Jag öppnade den magiska dörren
och fick se,
de fyrkantiga bollarna
och höra,
de snyftande marmorkaklen
och fick känna, 
det bomullsaktiga golvet
och fick smaka,
på de saftiga trädbitarna
och fick lukta,
på de ohygieniska spegel tapeterna.
Jag önskar att jag inte hade hittat nyckeln till dörrlåset.
                                                   
 Diana

-18,5

Jag ser solljuset lysa mellan träden.
Jag ser hängande träd av snö.
Jag ser stora snödrivor.
Jag hör knarrande ljud av mina skor.
Jag känner hur det ryser i min kropp.

                                                 Senny

Bokprojekt

Eleverna i skrivarverkstad årskurs 9 deltar i bokprojektet Ung berättare. Texterna är inskickade till tryckeriet och vi väntar nu med spänning på att få hålla böckerna i våra händer.
Nedan kan ni förhandsläsa några utdrag ur elevernas böcker.
                                                                                                                                                      Heidi

Komma eller gå?

Där sitter han nu. Jag går sakta honom till mötes. Äntligen är han tillbaka. Den värme han utstrålar när jag ser in i hans brunglimmande ögon gör mig knäsvag och jag kan inte hålla tillbaka ett leende. Han har varit borta snart i ett år nu och hunnit växa till sig lite. Men visst är det samma gamla Aron.

Jag närmar mig honom med en spänning som får hjärtat att galoppera. Händerna skakar och ögonen blir suddiga av glädjetårar. Inga ord behövs. Vi omfamnar varandra och en lukt av främmande, krig och oro stöter emot mig. Inte alls den mjuka doft som han brukar ha. Vi står där en lång stund innan vi tar varandras händer och går ner mot älven.

Vi sätter oss på en gammal snickrad träbänk intill älven. Vattnet framför oss forsar fram. Jag undrar varför allt har så bråttom. Just nu vill jag bara att tiden ska stanna.

Försiktigt börjar jag fråga honom hur han haft det borta i armen. Genast hör jag på hans röst att något är fel. Det smärtar till inom mig och när jag försöker fånga hans blick vänds hans huvud bara bort. Han säger inget. Han bara sitter där med blicken sänkt.

– Aron, vad är det? Frågar jag med skakad röst.

– Det går inte, jag måste åka! De har kallat in mig igen och det finns ingenting jag kan göra.

– När? undrar jag utan att riktigt förstå vad han sagt.

– I morgon, svarar han tungt.

Orden landar som en harpun i mitt hjärta. Hans röst låter sorgsen och hans huvud hänger slappt Det som jag hört vill jag inte höra. Klumpen i halsen som förut inte fanns, har nu plötsligt växt till ett enormt berg. Gråten är inte långt borta och hela jag skakar. Ska han verkligen försvinna igen. Det som jag trodde var över kommer plötsligt tillbaka.

Följande morgon när solen nyss gått upp och gräset ännu är daggvått står jag nere vid stationen för av ta adjö av honom. Det finns ingen gråt kvar i mig och allt som händer runt omkring mig är som i en dimma. Vi tar avsked. Tåget rullar iväg och jag står tomt och stirrar framför mig.

Lite senare på kvällen sprakar en brasa uti kaminen hemma i vardagsrummet. Mina egna tankar hindrar mig från att höra knackningarna på dörren, och jag går inte och öppnar. Jag hör heller inte fotstegen som närmar sig genom hallen. Först när någon lägger sin hand på min axel hoppar jag till. Min första tanke är att det är någon av mina föräldrar som kommit hem från jobbet, men när jag vänder mig om får jag en helt ofattbar syn. Den varma hand som ligger på min axel är ingen annans än Arons. Hans andra hand är inlindad i ett bandage, i hans ansikte sprider sig det härligaste leende jag någonsin sett.

Josefin.G

Bortglömd

Tyngden över mig

får mig att känna mig kvävd.

Mina ovissa tankar

gör mig förvirrad.

Tomheten inom mig

fryser till is.

Skuggan av det fördolda

speglas i mitt minne.

Jag är ett bortglömt brev.

Josefin.G

Dröm

   Jag hör väckarklockan ringa.

Jag stänger av den.

Jag ligger och drar mig en stund.

Jag stiger upp och drar på mig kläderna.

Jag smyger sakta nerför trappan.

Jag är livrädd att pappa skall vakna.

Jag gör ett gott morgonmål åt mig.

    Jag hör att pappa snarkar.

Jag tar ett djupt andetag.

Jag smyger till wc.

Jag gör allt vad jag kan där.

Jag hör långa steg från mammas och pappas rum.

Jag ser pappa komma ut från rummet.

Jag säger genast åt honom att han inte får göra något.

Han säger: ”Vad skulle jag göra dig?”

Jag ser på klockan.

Jag förklarar åt pappa att jag har drömt att han har slagit mig.

Jag och pappa skrattar.

Han säger åt mig att jag skall gå och lägga mig

Jag går och lägger mig .

Jag vaknar som vanligt följande morgon.

Jag är inte rädd pappa då.

Victoria

Sviken

Sviken. Det skär i hjärtat.

Jag trodde att det skulle bli du och jag. 

Vågar inte tro mera, vågar inte hoppas.

Jag drömmer om dig varje dag, drömmer om dig och mig.             

Vill tro, vill hoppas. 

Kommer alltid att älska dig, det blir du och jag.

Tror, hoppas.

 Jane

Det vore väl för underbart

att få höra de tre orden

som sägs varje sekund

men som jag aldrig får höra,

som används för att trösta

men som jag aldrig blir tröstad av,

som förändrar en människa

men som aldrig har förändrat mig,

som gör någon glad

men som jag aldrig får bli glad av.

Det vore väl för underbart

att få höra

Jag

Älskar

Dig. 

                                          Heidi



Fågeln

Lätta små vingeslag

lyfter mot skyn.

Försöker finna.

 

Lätta små vingeslag

kämpar i motvind.

Vill hinna.

 

Lätta små vingeslag

dalar sakta ner.

Kommer försvinna.

 

 

 

Josefin.G

 

Du är unik

Vi måste acceptera, vi måste förstå

att vi alla är olika är det inget fel och på.

Tänk om alla i världen var lika,

om det inte skulle finnas färgade utan bara vita.

Om alla skulle ha lika smak om modet,

eller alltid gilla samma mat som serveras på bordet.

Tänk om alla i värden skulle vara bra på matematik,

kanske hälsokunskap eller fysik.

Om alla var lika tjocka eller smala

om vi alla skulle gilla samma berg- och dalbana

Om vi alla skulle ha lika lockigt hår

eller om vi alla skulle gilla samma leksaksfår.

Att vi alla är olika är det inget fel och på,

men vi måste acceptera och vi måste förstå.

Men kom ihåg, du är unik precis som du är.

Det förblir du alltid, inte bara nu och här.

Camilla

Lines Historia

Regndropparna skvätter ner på Line som är på väg hem från en lång och jobbig skoldag. Det är precis sådana här skoldagar som borde förbjudas, tänker Line. Men tur i alla fall att hon har något att vänta på nu i mörka och regniga september.

Lines mamma, Victoria, väntar barn och barnet kommer när som helst. Line tänker på barnet dag som natt. Är det en flicka eller en pojke? Liknar bebisen Line? Vad skall bebisen heta? Line har alltid drömt om ett lillasyskon och nu har drömmen äntligen blivit sann.

Nu har Line trappat upp till tredje våningen i Malmborgshuset och hon är äntligen hemma. Men dörren är låst? Det var konstigt, tänker Line. Mamma brukar alltid meddela ifall hon skall iväg någonstans. När hon låst upp dörren och kommit in ser hon att mamma och pappa är borta. Hon plockar fram telefonen och ringer mamma, men får inget svar. På tredje signalen svarar pappa.

- Ursäkta Line, skyndar pappa, men jag har inte tid att prata nu, bebisen är på väg. Ta mat ur kylskåpet om du är hungrig och sköt om dig. Jag ringer senare! Hejdå Line!

Line hoppar ner i soffan med en duns.

-          Bebisen är på väg… viskar hon lyckligt med ett brett leende på läpparna.

En timme senare ringer det i telefonen fast det kändes som en hel dag senare. Line svarar och blir glad när hon hör pappas röst. Hon lägger sig i soffan för att riktigt avnjuta samtalet. När hon frågar hur det går hör hon pappa säga med gråt i halsen.

 – Inte alls bra! Emma är död!

Vem är Emma? hinner Line tänka men kommer just då på att han menar bebisen.

-          Bebisen är en flicka som heter Emma och är DÖD! skriker Line.

Hon slänger telefonen i väggen och springer in i sitt rum och upp i sängen och trycker ansiktet ner i kudden. Varför? Varför? Varför? är orden som flyger runt i Lines huvud. Hon gråter och gråter tills hon ser pappa Max stå vid hennes sida .

-          Pappa? snyftar hon och kramar om honom. Hur är det med mamma?

-          Mamma och jag mår bra men hur är det med dig? frågar pappa.

-          Jag är ledsen, jag vill se bebisen.

En stund senare står Line i sjukhuset och väntar på pappa som står vid infodisken och berättar varför han och Line vill in. Med rödgråtna ögon går Line och pappa till en dörr där det står ”Endast för personalen”. När sjukskötaren öppnar dörren och Line kommer in ser hon en liten vit låda som står på ett bord. Inne i lådan ser hon en liten och söt bebis med slutna ögon, och ett vitt täcke som skymmer hennes kropp. Line börjar gråta. Pappa kommer fram och håller om henne.

-          Säg till när du vill härifrån, viskar pappa.

Pappa går ut och väntar och efter att Line rört vid Emmas kinder och kysst hennes hand går också hon ut. Pappa och Line går tysta nerför trapporna till våning fyra. I ett litet rum ligger mamma i en säng under ett täcke. Line går fram till mamma och kramar om henne.

-          Jag är ledsen, viskar mamma, men Gud ville ha Emma hos sig, Han tyckte nog att det var bäst så.

-          Hmm, men mamma jag har saknat dig så mycket, snyftar Line.

Nästa dag behöver inte Line gå till skolan. Pappa och hon ska åka till sjukhuset för att hämta mamma. Mamma ser ännu lite blek och sjuk ut där hon sitter i sjukhussängen. Line tycker väldigt synd om sin mamma.

Lördagen efter är det begravning. Line har en ny svart klänning med glitter på. På morgonen när de skall åka gör hon sig riktigt fin. När de kommer fram till kyrkan går de in i bårhuset. Där finns en liten vit kista som de hämtar.

När kyrkklockorna slår och orgelmusiken börjar kommer prästen och pappa in med kistan. Inne i kyrkan sitter Line, mamma, farmor, mormor, morfar, faster, moster och några kusiner. Pappa och prästen lägger kistan där framme och begravningen börjar. Prästen läser någonting och sen sjunger alla ”Gud som haver…”. Line gråter lite och kramar sin mammas hand försiktigt.

-          Emma finns i mitt hjärta för alltid

Tre år senare:

–         Kom till ”Ine”, säger Line.

–         Och Lova tar sina första, vingliga steg. Line är nu 15 år och fick för exakt ett år sedan en lillasyster som heter Lova. Line är så stolt över Lova men är lika stolt över sin lillasyster ängeln Emma i himlen.

Madelen